Två insikter har slagit mig. Matindustrin kasserar årligen 30 procent av den mat som produceras. Det blir också vanligare och vanligare att sociala matbutiker med just matsvinn, dyker upp där maten säljs till reducerade priser. Ofta så krävs något typ av medlemskap, eller vad man också kan säga ”bevis” på att du har låga inkomster för att få köpa denna mat till reducerade priser.
Jag har läst ett par artikel på temat, den ena skriven av Elinn Leo Sandberg, Anna Angelin och Johan Vamstad och den andra av Linus Hermansson. Båda artiklarna lyfter matfattigdom och matdistribuering ur ett kritiskt perspektiv. Att fördela överflödsmat till dem som lever på små marginaler och har svårt att få sin ekonomi att gå ihop, presenteras ofta som en optimal lösning på ett samhällsproblem. Men båda artiklarna lyfter kritiska effekter och konsekvenser som civilsamhällets matdistribution skapar på samhället som helhet.
Artikelförfattarna argumenterar bland annat för att civilsamhället tenderar att ta över det ansvar som ligger på socialtjänsten. Att de som är i behov av mathjälp och akutbistånd från socialtjänsten, i stället hänvisas till de sociala matbutikerna för att få mat för dagen. Det finns forskning från Finland som bygger detta argument. Forskningen (Silvasti & Tikka, 2021) visar att när civilsamhället, går in med akut mathjälp så backar offentliga aktörer från det stöd de ger.
Jag har alltså konstaterat att vi har ett utbud i överflöd som skapas av matindustrin som därefter fördelas till de grupper som lever på små marginaler. Jag tycker vi behöver fundera kring hur detta påverkar vårt samhälle ur ett miljö- och hållbarhetsperspektiv och ur ett människoperspektiv.
Vid första anblick är jag beredd att hålla med om att matdistributionen är en optimal lösning. Det verkar så dumt att slänga så otroligt mycket mat. Att osålda säsongsvaror, varor med förpackningsfel och kort bäst-före datum kasseras när det finns många som kämpar med att få sin ekonomi att gå ihop, där verkar det logiskt att flytta utbud till efterfrågan.
Men vid närmare eftertanke så är jag inte längre lika övertygad. Jag är fullt medveten om att det är många faktorer bakom detta. Men ur ett logiskt perspektiv, varför ska varorna flyttas från en butik till en annan? Varför ska man behöva bevisa att man är fattig och har låga inkomster bara för att få köpa mat som annars skulle ha kasserats? Det känns mest bara dumt. Dessutom löser inte det varken hållbarhetsaspekten, att vi överproducerar varor, eller vilka effekter det får på vår miljö.
I det läge vi är idag, med skenande inflation och en global uppvärmning som behöver minskas, så tror jag att många gladeligen skulle köpa dessa produkter i en vanlig butik. Jag tror att många med mig vill bidra till att matsvinnet minskas.
En bra början vore att:
På så vis kan vi alla att bidra till en bättre planet.
/Linn Eriksson, Verksamhetschef FVO
