Loading...

Krönika

Vad är roligast? Att ge eller att få?

Vi på FVO jobbar inte med akuthjälp. Akuta behov är samhällets ansvar. Tyvärr vet vi att det inte är så enkelt men vi har valt att inte gå in i den rollen.

Vad vi däremot jobbar för är att människor ska kunna leva, inte bara överleva. Inte heller det är enkelt. Vi frågar oss vad som är rimligt att kunna äga och kunna göra i vårt välfärdssamhälle utöver ren överlevnad?

Nu är det strax jul igen

För mig är det rimligt att kunna fira och delta i högtider på samma sätt som alla andra. Nu när julen närmar sig blir ett tydligt exempel att alla barn borde kunna få en julklapp. Så ser det inte ut.

Mitt sociala medier-flöde börjar redan att fyllas av inlägg från organisationer som vill hjälpa utsatta människor att få en dräglig jul. Det vill vi också. Från FVO kommer 85 familjer att få stöd för att köpa julklappar i år och vi skulle gärna hjälpa fler.

Jag är nyfiken. Vilken påverkan får dessa inlägg på dig? Öppnar du upp eller stänger av?

Det dåliga samvetet

Jag fiskar inte efter dåligt samvete. Det leder ingenstans. Det handlar inte alls om hur bra du har det, eller inte har det. Det handlar bara om möjligheten att kunna göra någon glad. Och vet du, minsta gest kan göra stor skillnad. Det händer att vi får ett mejl, sms eller vykort med en kort hälsning om vad stödet betytt. Varje gång får jag en inblick i vidden av hur det är att leva på marginalen.

Du gör såklart som du vill med ditt sociala medie-flöde. Men mitt tips är att stanna upp och läsa inläggen från hjälporganisationerna. Fundera över vad det kan betyda för ett barn att få en julklapp, en mormor att kunna ge bort en eller för en familj att köpa julmat ihop.

Samhället hjälper till med överlevnad. Du kan göra skillnad för någon.

Här på FVO samlar vi inte in pengar från allmänheten men skulle det vara så att ditt företag vill bidra till något av våra projekt så hör av dig. Vi samverkar gärna!

Läs hela inlägget Image placeholder
Linn Eriksson, verksamhetschef FVO

Krönika

Ska våra samhällssystem fungera så här?

För ett år sedan gav vi på FVO stöd till en ensamstående mamma. Hon hade hamnat i en ekonomiskt svår situation på grund av felaktigheter från den myndighet som betalade ut hennes ersättning. Det handlade om två olika typer av bidrag, från samma myndighet, som var hennes enda inkomst. Konsekvensen av den felaktiga hanteringen gjorde att hon blev skuldsatt och återbetalningsskyldig.

Hur svårt kan det vara inom samma myndighet?

En individ som har fler bidrag från samma myndighet, vilket är vanligt om du tex har sjukpenning och är berättigad till bostadsbidrag, där båda inkomsterna beräknas och betalas ut av Försäkringskassan, borde inte kunna få denna typ av problem. Jag tänker att det inte kan vara svårt för myndigheten att räkna ut den totala inkomsten för året, sjukpenningen, som i sin tur ligger till grund för bostadsbidraget. Det är förståeligt att det blir mer problematiskt att estimera totala belopp om det finns ytterligare någon inkomst som är okänd för myndigheten, där måste mottagaren ta ett större ansvar för att bidraget är korrekt, men så var det inte i det här fallet.

Jag har gått och tänkt på det här från tid till annan och förundrats över de stuprörsorganisationer som vi har här i Sverige och hur vi har hamnat här.

20 procent är felaktiga!

Gissa att jag satte i halsen när det i förra veckan blippade till i min telefon. En nyhet från Ekot med rubriken: ”20 procent av Försäkringskassans utbetalningar är felaktiga” damp ner.

20 procent av utbetalningarna är felaktiga på grund av att myndigheten själv gjort fel. Orsakerna förklaras med räknefel, misstag att ta del av tillgänglig information av handläggare, bristande samordning av olika ersättningar och systembrister.

Försäkringskassan beskriver felen som problematiska både ur ett myndighetsperspektiv och ur ett personligt perspektiv.

Vilken frustration, kan vi inte begära mer!

Problematiskt?! Jag undrar om de ser samma bild som jag. Jag ser den ensamstående mamman som fick en chock när beskedet från myndigheten kom. Att hon måste återbetala de 20 000 kr som erhållits i bidrag –  ett återbetalningskrav som satte livet på ända. Ett återbetalningskrav som gjorde att hon behövde söka hjälp hos civilsamhället för att kunna betala tillbaka och för att kunna få vardagen att gå ihop. Nu förstår jag att hon inte är ensam om problemet.

Ett återbetalningskrav kan skapa en ohållbar livssituation för den enskilda individen. Ett misstag från en tjänsteman kan skapa en misär hos en person.

Kan man inte begära mer är min undran?

Läs hela inlägget Image placeholder
Linn Eriksson, verksamhetschef FVO

Krönika

Tar kommunen barnfamiljens bidrag?

Ge mig lite klarhet! Det är så många känslor som bubblar upp när jag läser artikeln ”M i Kalmar vill rädda ekonomiskt utsatta familjers bidrag” i Dagens arena (29 augusti 2022).

Det här är inte ett inlägg i valdebatten men jag blev uppmärksammad på artikeln av en medarbetare inom en annan organisation. Vi diskuterade ett gemensamt problem, att stiftelsemedel ofta räknas som inkomst av socialtjänsten för dem som har försörjningsstöd, trots att det framgår av deras riktlinjer att stiftelse- och fondmedel inte bör ingå. Den frågan återkommer vi till, var så säkra, men nu tillbaka till mina funderingar kring artikeln.

Så här var det

Under 2020 och 2021 infördes ett tillfälligt påslag till alla barnfamiljer berättigade till bostadsbidrag. Påslaget var 25 % av det tidigare beräknade bostadsbidraget. Bidraget behövdes inte sökas utan betalades ut till berörda familjer.

Extratillskottet var en åtgärd för att motverka risken för försämrad disponibel inkomst till följd av covid-19. Det som nu är aktuellt är samma typ av åtgärd för samma målgrupp fast med syfte att täcka ökade priser på bland annat el, drivmedel och livsmedel.  Smart och förebyggande.

Så vad står det egentligen i artikeln?

Artikeln berättar att kommunerna Timrå och Kramfors beslutat att familjer som har försörjningsstöd ska få behålla det tillfälliga tillägg på bostadsbidraget som betalats ut till barnfamiljer. Nu vill M i Kalmar göra på samma sätt. Men va?! Är det på riktigt? Hur kan det ens vara en fråga att barnfamiljer, som redan lever på så små marginaler att de behöver försörjningsstöd, skulle fråntas tillägget? Artikeln väcker direkt både frustration och irritation hos mig.

Vem får pengarna?

Det som alltså händer i praktiken om socialtjänsten, som hör till kommunen, räknar av det statliga bostadsbidragstillägget, som betalas ut direkt till den enskilda bostadsbidragstagaren, är att kommunen sparar dessa pengar. Kommunen får således ett indirekt statsbidrag på bekostnad av de barnfamiljer som redan har det tufft.

Efter några andetag som sansar mig lite så tänker jag att jag tänkt fel. Systemet är kanske så smart uppbyggt att de som behöver hjälpen redan har fått det genom ett ökat försörjningsstöd som motsvarar det extra bostadsbidraget och kompenserar för de ökade priserna på samma vis och att det är därför som socialtjänsten räknar bort tillägget från bidraget. Eller?

Jag önskar att någon kunde skänka mig lite klarhet. Har försörjningsstödet ökats med motsvarande belopp som det extra tillägget på bostadsbidraget under denna period? Eller är det den enskilda barnfamiljen som faktiskt inte får ta del av den statliga hjälp som avses i dessa tider?  Vet du?

Läs hela inlägget Image placeholder
Linn Eriksson, verksamhetschef FVO

Krönika

En höst med omstart, återstart, nystart och uppstart

Jag gillar omstarter. Egentligen handlar det mest om att ge mig själv tid att stanna upp och reflektera för att sedan fortsätta på samma väg eller tryggt välja en ny riktning.

Den här sommaren har gett mig mycket tid till reflektion. När semestern började hade jag inte bara nyheter från krigets Ukraina, medielistor på ”så klarar du inflationen” och abortmotståndarnas seger i USA i huvudet. Nej, jag hade också med mig tankar från mina medarbetare om vår verksamhet och innehåll i brev från dem vi möter om att försöka att få vardagen att gå ihop.

Återstart för utvecklingstankar

Jag har alltid med mig frågan om hur FVO:s verksamhet kan utvecklas, inte bara för att nå fler behövande utan också hur vi kan bidra till att var och en som vi ger stöd kan ta sitt nästa steg. Under hösten återstartar vi arbetet med att sätta den strategiska planen för föreningen. Planen ska beskriva hur arbetet på FVO på lång sikt gör bäst nytta i förhållande till samhällets åtaganden och civilsamhällets initiativ.

Nystart för FVO

Inom några veckor flyttar FVO till nya lokaler eftersom vårt nuvarande kontor i Gamla stan ska renoveras. Att som allmännyttig förening, och därmed omomsad, få hyra en lokal visade sig vara svårt – den historien ska jag berätta en annan gång. Till slut hittade vi trevliga lokaler på Riddarholmen som vi  nu ser fram emot att jobba i.

Vi hälsar också vår nya medarbetare Anna välkommen. Anna ska framför allt jobba vidare med kursen Seniorer surfar som vi startade i våras. Vi hoppas på att få träffa ett stort antal seniorer som vill lära sig mer om digitala tjänster och smarta funktioner. Tipsa gärna vidare om du känner någon du tror skulle uppskatta kursen.

Uppstart för dialog

Jag är nyfiken. Vad tänker du på när det gäller människor i en ekonomisk utsatt situation? Gäller det dig eller har du kanske varit där tidigare? Hur kan en organisation som FVO fortfarande vara så relevanta efter 133 år? Nu startar strax hösten och, som en del av den, nya krönikor och andra inlägg på hemsida och i sociala medier.  Om du vill skicka med oss någon tanke är du varmt välkommen.

Vi hörs vidare!

Läs hela inlägget Image placeholder
Linn Eriksson, verksamhetschef FVO

Krönika

Tänk att det kan vara så svårt att be om hjälp?

Det är ganska svårt att fixa allt på egen hand. Ändå har jag så svårt att be andra om hjälp. Alla andra verkar ju fixa det mesta utan problem, det är ju dessutom mitt ansvar, och jag ska ju klara allt precis som alla andra. När orken till slut sviker, då är det inte lätt att hålla ihop det. Som tur är blir jag klokare med åren. I själva verket visar det både styrka och medmänsklighet att be om hjälp.

Känns det svårt? Öva!

Hur var det för dig senast någon bad dig om ett handtag? Blev du trött och irriterarad eller kanske glad och smickrad över frågan? Själv avstod jag ofta från att be om hjälp för att inte störa och vara till besvär. Jag hade tusen idéer om vad personen skulle kunna göra som var bättre och roligare än att hjälpa just mig. Nu har jag förstått att jag inte bara, helt oombedd, tog ansvar för den andra personen utan också tog ifrån hen möjligheten att bestämma själv.

Den enda lösningen för att bli av med osäkerheten är antagligen att öva. Mitt tips är att du genast börjar med att be om hjälp med allt du kommer på: att hitta något i mataffären eller att lyfta en kasse. Du kan hitta på frågor och ringa kundtjänst på olika företag. Du får inte bara övning i att be om hjälp, trevliga samtal kan uppstå.

Men om jag får ett nej?

Det första du ska fråga dig är om nejet ens har med dig att göra. Ett trevligt nej innebär antagligen att   du frågat en ovanligt klok person. En person som tar ansvar för sin tid och engagemang. En sådan person som du törs fråga igen för att du får ett ärligt svar. Kanske passade inte tiden bara? Det nejet gav dig dessutom möjligheten att få öva på att ta ett nej och att ställa frågan igen till någon annan.

En vanlig känsla hos dem vi möter på FVO är skam trots att de bara ber om hjälp och stöd. Nu kanske du invänder att det är skillnad på att be någon sitta barnvakt, hjälpa till med en flytt eller vattna blommor och att söka stöd för att man är i en ekonomiskt utsatt situation? Absolut, det som för den ena är en guldkant på tillvaron är livsavgörande för en annan. Livet är inte rättvist. Däremot är mekanismen den samma. Det är aldrig skamligt att be om hjälp – ensam är inte stark. Så öva, nästa gång kan det vara du som behöver hjälp på riktigt.

Läs hela inlägget Image placeholder
Linn Eriksson, verksamhetschef FVO

Krönika

Det gör mig glad att vi kan ge så många en upplevelsedag

Ansökningarna har strömmat in. Att så många skulle vara intresserade av en sommardag med aktiviteter i Stockholm kom kanske inte som en jättestor överraskning. Men det är ändå otroligt glädjande att konstatera hur många vi har möjlighet att förgylla en sommardag för.

Det ingår i mitt uppdrag att testa nya sätt och utveckla olika metoder för att nå fler som behöver stöd. Det är spännande. Jag funderar alltid på hur vi på FVO ska kunna ge fler en positiv livsupplevelse och kunna hjälpa så många som möjligt.

Att ge bort en upplevelsedag i Sommarstockholm

Jag minns inte vem som kom på idén men när den väl var formulerad blev det en självklarhet. Både det gensvar vi fått och alla som har tagit del av inlägg om FVO:s Upplevelsepaket på sociala medier är en bekräftelse på att vårt initiativ träffat rätt. Det gör också de berättelser vi får i ansökningarna. Det handlar om barn som längtat efter att få gå på Gröna Lund en gång eller föräldrar som aldrig kunnat ge barnen något extra på sommarloven.

Fler organisationer ser barnen

Behovet är stort. Det är kostsamt med en dag i en nöjespark. En utgift som troligtvis inte prioriteras när du lever på små marginaler. En upplevelse som däremot många av skolkamraterna har med sig efter ett långt sommarlov och som räknas som en självklarhet för många barn.

Vi vill att alla barn ska få samma förutsättningar. Vi vill därför bidra till att flera barn får med sig en positiv upplevelse tillsammans med vuxna i deras närhet. Vi ser att fler organisationer på olika sätt ger barn som lever i en utsatt ekonomisk situation möjlighet till sommarminnen. Det känns gott att vara fler som ser och ger stöd.

Stort tack för allt stöd

Med hjälp av vår samarbetsorganisation Kungliga sällskapet Pro patria och tack vare fina samarbeten med Gröna Lund, Skansen, Junibacken och Liljevalchs, kan vi ge minst 200 barn, deras vuxna och andra som lever på små marginaler en dag i Sommarstockholm. Det känns helt fantastiskt härligt.

Nu vill jag ännu mer, vill du?

Efter att ha sett gensvaret, den stora mängd ansökningar som inkommit samt förfrågningar om det även går att ansöka till andra nöjesparker har en gnista väckts i mig. Vår utmaning till nästa sommar blir att få med fler finansiärer och knyta samarbeten med aktivitetsparker på andra platser i Sverige.

Vill du bidra till att barn som vanligtvis inte har möjlighet att besöka Liseberg eller Furuviksparken, får göra det nästa sommar. Kontakta mig så kan vi skapa ett samarbete och uppfylla den önskan för fler barn nästa sommar!

Läs hela inlägget Image placeholder
Linn Eriksson, verksamhetschef FVO

Krönika

Så betalar du rätt pris hos tandläkaren

Jag hade ingen aning om att Sverige har fri prissättning av tandvård. Jag tillhörde skaran godtrogna medborgare som trodde att tandläkaren vill ens bästa, hjälper till med tandproblem och tar det pris det kostar för tjänsten.

Den bilden har jag tyvärr fått revidera sedan jag började jobba på FVO, då jag fått en bredare kunskap kring hur vårt nuvarande tandvårdssystem är uppbyggt och fungerar.

Jag har lärt mig att det finns referenspriser på tandvård som är beslutade av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket. Referenspriserna är främst framtagna för att kunna beräkna hur stor del staten betalar inom högkostnadsskyddet för en tandvårdsbehandling, men de fungerar lika bra till att jämföra olika tandläkares prissättning. Sverige har nämligen fri prissättning av tandvård.

En fri prissättning innebär att varje tandläkare och tandhygienist kan ta vilket pris de vill för den tandvård de utför. Ja, du läste rätt! Ansvaret ligger hos dig och mig som patient att jämföra olika tandläkare med referenspriserna.

Det är väl inte konstigare än att jämföra priser på andra tjänster?

Anledningen till min upprördhet är det flertalet skräckexempel på tandvårdofferter vi mött här på FVO. I ansökan om stöd ser vi att personen förväntats betala oerhört mycket mer än vad motsvarande behandling kostar hos en annan tandläkare. I den värsta offerten jag har sett fanns en differens på 108 180 kr emellan referenspriset och de pris som tandläkaren angivit i sin offert. Det offererande priset för kunden uppgick till 136 500 kr i stället för 28 321 kr som det slutliga priset skulle varit om tandläkaren följt referenspriserna.

Systemet med fri prissättning av tandvård är idioti

Att sköta sina tänder är helt avgörande för hälsan. Genom våra sökande ser vi konsekvenserna av den fria prissättningen. Den möjliggör för oseriösa aktörer att sko sig på dem som saknar kunskap hur tandvårdssystemet är uppbyggt. Dessutom skrämmer priserna bort många av de som bäst behöver behandlingarna.

Här kommer våra tips för att betala rätt pris

Så här får du mer kunskap om just din behandlare och undviker att bli lurad.

  1. Gör ett besök hos tandpriskollen.se där kan du söka på olika typer av undersökningar och behandlingar. Du får då upp vad referenspriset är och vad respektive tandläkare på din ort tar för den behandlingen.
  2. Utvärdera tandvårdsmottagningen, välj efter prissättning och trovärdighet. Ofta kan det vara så att tandläkare med specialistkompetens har en högre prissättning än referenspriset och då måste du väga in det i din bedömning.
  3. Be alltid om ett kostnadsförslag. Ett kostnadsförslag ger dig en fullständig bild av kostnaderna för varje behandling. Av förslaget så framgår referenspris, tandläkarens pris och hur mycket du får i ersättning genom högkostnadsskyddet.

Ny tandvårdsutredning är på gång

Mitt hopp står nu till tandvårdsutredningen, ”När behovet får styra – ett tandvårdssystem för mer jämlik tandhälsa” Utredningen är under arbete och förhoppningsvis blir effekten ett förbättrat tandvårdssystem där oseriösa aktörer elimineras och att vi äntligen får en jämlik tandhälsa.

Läs hela inlägget Image placeholder
Linn Eriksson, verksamhetschef FVO

Krönika

Jag tänker att ingen mamma vill stå utan bostad

Tanken var att min krönika skulle handla om tandvården i Sverige och vilka konsekvenser den fria prissättningen kan få för den enskilda individen. Men så läser jag en artikel i Svenska Dagbladet som väcker både känslor och tankar: ”Varje vecka vräks elva barn i Sverige”.

I artikeln framgår det att 572 barn blev utan bostad under 2021 enligt Kronofogden. Det är den högsta siffran på ett decennium. Det framgår också att skulden som ofta föranlett avhysning är en mindre hyresskuld, där medianvärdet är 15 241 kr. Drygt fyra av tio barn som berördes av vräkningen bodde helt eller delvis hos sin ensamstående mamma.

Hur är det ens möjligt att elva barn, varje vecka, blir utan bostad i Sverige år 2022?! Stämmer det att vi har 572 barn som varje år får flytta ut på gatan utan möjlighet till ett tryggt hem? Och, vad innebär det i realiteten att dessa barn blir utan bostad. Det är frågor som mal i mitt huvud samtidigt som min förhoppning verkligen är att dessa barn inte befinner sig på gatan utan tak över huvudet.

Jag kan inte föreställa mig hur otroligt traumatiskt det måste vara för en familj att behöva lämna sitt hem. Ett trauma som drabbar både vuxen och barn, ett trauma som förmodligen kommer påverka måendet under en väldigt lång tid.

Något måste ha gått väldigt fel i vårt samhälle. Det välfärdssystem och yttersta skyddsnät som vi i Sverige alltid varit så stolta över verkar inte fungera på ett helt tillfredställande sätt. Kan det vara så enkelt  – och förfärligt – att varje berörd myndighet gör allt rätt enligt regelverket men missar människan bakom ärendet. En mamma av kött och blod?

Jag har förstått att de som arbetar på de ansvariga myndigheterna har höga krav på sig. Pressen ligger på handläggaren att göra korrekta bedömningar och jobba effektivt. Skattemedel ska hanteras sparsamt. Att fusk och utnyttjande av vårt välfärdssystem också förekommer underlättar inte. Samtidigt granskas allt av media och allmänhet. Hur ska då myndighetsutövaren hinna med att se människan bakom bidragstagaren? Kanske ingår det inte heller i uppdraget att som handläggare ta sig tid och fundera kring vad kärnan till problemet hos den person som söker stöd är, och varför bidragstagaren har hamnat där hen gjort, för att sedan jobba med en långsiktig lösning och hjälp.

Att inte se till var och en som behöver samhällets stöd tror jag är en stor orsak till att vi kan läsa att elva barn blir utan bostad varje vecka, på grund av en skuld på 15 241 kr. Jag tänker att ingen mamma vill stå utan bostad med sina barn. Ingen mamma försätter sig i den situationen om det inte finns skäl bakom.

Läs hela inlägget Image placeholder
Linn Eriksson, verksamhetschef FVO

Krönika

Jag är en helt vanlig civilekonom med ett stort hjärta

Det var en kall dag i februari som en kollega kom till mig och sa:

”Jag tror att många är nyfikna på hur du som person ser på våra frågor. Vad tror du om att skapa en återkommande krönika till vår hemsida?!”

Det är med skräckblandad förtjusning som jag tar mig ann denna uppgift, jag försöker tänka lite som Pippi Långstrump. En krönika.

”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert”.

Så, hur börjar jag med en sådan uppgift? Jag startar så klart med att googla, hur skriver man en krönika? Det går snabbt att hitta ett informationsblad med vad en krönika är och hur en sådan bäst ska skrivas. I materialet som är från Skolverket så står det inledningsvis: 

Krönikan är en kortare typ av tidningstext där en krönikör för fram sina egna åsikter och tankar i ett dagsaktuellt ämne. Det stora tidningarna och tidskrifterna publicerar flera krönikor inom olika ämnen, till exempel sport, nöje, film och vetenskap. De som skriver är ofta journalister men även författare, forskare, kändisar och samhällsdebattörer.

Där pausar jag.

Jag är varken författare, forskare, kändis eller samhällsdebattör och jag tänker inte heller skriva om sport, nöje, film eller vetenskap…

Jag är en helt vanlig civilekonom med ett stort hjärta som har fått möjlighet att ansvara för FVO och jag tycker att det mesta som är nytt, är roligt. Det är därför jag, i ett antal krönikor framöver, ska dela med mig om mina tankar och åsikter i vad jag ser som aktuella frågor.

Med den introduktionen så hoppas jag även på lite överseende. Detta kommer inte vara en perfekt krönika. Det kommer inte heller vara perfekta tankar. Det kommer inte heller handla om de ”vanliga” ämnena en krönika behandlar. Det kommer däremot handla om frågor och reflektioner som jag stöter på och ibland fastnar i. Frågor som jag tycker är viktiga att reflektera kring. Nästa krönika kommer handla om tandvård och mina tankar och farhågor kring varför vi har fri prissättning av tandvård i Sverige?!

Min förhoppning är att med denna icke perfekta krönika lyckas väcka en tanke hos dig som i sin tur kan leda till någon typ av förändring eller förbättring. Men om jag inte lyckas med det, så hoppas jag på att jag lyckats ge dig ett litet leende

Läs hela inlägget Image placeholder
Linn Eriksson, verksamhetschef FVO