Föreningen FVO utgår från ett rättighetstänk. Den grundläggande välfärden är ett offentligt ansvar och ska garanteras och bekostas av skattepengar. I en artikel beskriverMagnus Bodin FVO:s historiska och ännu gällande strategi – till artikeln.
Agda Montelius var en av initiativtagarna till att bilda Föreningen för Välgörenhetens Ordnande år 1889. Vid den tiden bedrev fattigvården, olika stiftelser och enskilda personer välgörenhet oorganiserat och oberoende av varandra. Målsättning formulerades: ”Oberoende av religiösa och politiska meningsskiljaktigheter, inom huvudstaden verka för ett ordnat samarbete mellan enskilda välgörande personer, enskilda välgörande stiftelser eller föreningar och den offentliga fattigvården”.
I och med tillkomsten av föreningen skapades en central byrå, som kunde lämna upplysningar till både allmänhet och sökande om möjligheterna till ekonomisk hjälp. Föreningen samordnade hjälpverksamheten, kommunal fattigvård och privat välgörenhet i Stockholm.
Namnet Föreningen för Välgörenhetens Ordnande behölls fram till år 1981, därefter heter vi Föreningen FVO.
Redan från start var det grundläggande begreppet hjälp till självhjälp. De personer som FVO hjälpte var människor som tillfälligt hamnat i en nödsituation och som genom ett kort understöd kunde hjälpas till egen försörjning. Kommunen tog hand om dem som hade ett permanent hjälpbehov.
Ur annons för FVO i början av 1900-talet:
F.V.O som har till uppgift att i hufvudstaden verka för ett ordnadt samarbete mellan alla, som ömma för de nödställda, och att motarbeta tiggeri, lämnar genom Centralbyrån sina medlemmar upplysningar och råd uti allt, som rör fattiga och fattigvård samt förmedlar understödsutdelande till hjälp behöfvande.”
Starten blev blygsam, men genom gåvor och testamentsförordnanden ökades kapitalet successivt ända fram till 1940-talet. Idag bygger ekonomin huvudsakligen på dessa donationer och deras avkastning.
Agda Montelius (1850-1920)
Ett flertal författare har beskrivit Agda Montelius, både som person och hur hon verkade. Hon lämnade inte bara avtryck inom det sociala arbetet utan även inom kvinnorörelsen. Utöver att vara initiativtagare till Föreningen för Välgörenhetens Ordnande var hon också betydelsefull för Fredrika Bremer-förbundet.
Vi kan konstatera att fler av Agda Montelius idéer ännu är självklara för oss på FVO, exempelvis att föreningen ska drivas professionellt med anställd personal.
Svenskt kvinnobiografiskt lexikon beskriver Agda Montelius.
Social trygghet är en del av Sveriges historia. Under 1900-talet förvandlades Sverige inom många områden. Inflyttningen till städerna ökade i takt med att samhället blev allt mer industrialiserat. Folkrörelserna växte och samhället demokratiserades. Uppbyggnaden av beredskapsarbeten, sjukförsäkring, barnbidrag med mera bidrog till att fattigdomen minskade dramatiskt.
Trots utbyggnaden av den sociala välfärden är FVO:s arbete fortsatt relevant. Fortfarande ger föreningen tillfällig ekonomisk hjälp och råd till behövande. Samtidigt är uppdelningen lika tydlig som Agda Montelius önskade: FVO arbetar med hjälp till självhjälp för tillfälligt behövande, stat och kommun ansvarar för det grundläggande skyddet.
Bilderna är hämtade från Stockholms Stadsmuseum
Huvudbild: Fotograf Kasper Salin.
Nedan visar kontoret på Nybrogatan 41 för Föreningen för välgörenhetens ordnande.
Bilderna är tagna mellan 1903 och 1910 av okänd fotograf
