Loading...

Samverkande stiftelser

FVO samverkar med ett 60-tal stiftelser. De stiftelserna har alla det gemensamt att en del av av ändamålet gäller behövande.

Runt 60 stiftelser med delvis olika ändamål

Hos oss på FVO söker du på ett och samma ställe.

Vi samverkar med ett sextiotal stiftelser. Alla har det gemensamt att en del av av medlen ska gå till behövande. Det som skiljer är att stiftelserna har egna ändamål:
För att få stöd måste den sökande bo inom ett särskilt geografiskt område, ha eller ha haft ett visst yrke eller tillhöra en särskild grupp som kvinnor, barn eller äldre. Exempel  på ändamål är ”behövande, ensamstående mammor i Storstockholm” och ”ensamma kvinnor”.

Utredarna bedömer

Om du uppfyller våra kriterier för stöd gör vi en bedömning av vilken stiftelses medel som är lämpligast för ditt behov. För att öka dina chanser ska du därför fylla i så mycket som möjligt om dig själv. Fyll t ex i de yrken du har haft genom livet.

 

Seniorer surfar digitalt användande

 

Vad är egentligen en stiftelse?

Stiftelser är en gammal företeelse som har funnits i hundratals år i Sverige. De äldsta stiftelserna bildades ofta för att tillgodose olika sociala ändamål.

En stiftelse är en självständig förmögenhet som förvaltas för ett bestämt syfte. Den bildas oftast genom att pengarna lämnas i ett gåvobrev, testamente, styrelseprotokoll eller liknande. En styrelse eller förvaltare har ansvaret för att ta hand om pengarna.

Stiftelsernas verksamhet regleras i Stiftelselagen och ansvarig myndighet är Länsstyrelsen. Vill du fördjupa dig i ämnet är det till Länsstyrelsen du ska vända dig.

Hur FVO läser Stiftelsernas ändamål

Vi på FVO får direktiv hur ändamålet ska tolkas från respektive stiftelse. Vi ser alltid till den sökandes behov och om det finns kvar medel från någon stiftelse som tar upp behovet i sitt ändamål.

Ett ibland ålderdomligt språk

Många stiftelser bildades för länge sedan och språket har förändrats i takt med att samhället utvecklats. Det ändamål som formulerades då stiftelsen bildades måste ändå följas om stiftelsen inte fått tillstånd att tolka det på ett modernare sätt. Ett ändamål kan exempelvis vara att stöd ska gå till välutbildade. Men vad motsvarar en välutbildad person i början av 1900-talet idag?

Anders Svensson ger ett bra exempel i Dagens Nyheters språkkrönika den 13 februari: Det billiga har inte alltid varit billigt. Han beskriver hur Svea hovrätt fick tolka ett fall från en bostadsstiftelse om hur stadgar från 1860 skulle tolkas. Stadgarna sade att bostäderna skulle hyras ut enligt billiga villkor till mindre bemedlade personer. 

”När vi i dag talar om billiga priser rör det sig i regel om låga priser. Så var det inte när stiftelsens stadgar skrevs. Det som då var billigt var oftast rimligt – men inte nödvändigtvis mindre dyrt än likvärdiga bostäder” skriver Anders Svensson. Sedan stadgarna formulerades har billig ändrat innebörd. Nu används ordet främst i bemärkelsen som har lågt pris.