Ny krönika från Linn
Många som söker stöd hos oss på FVO har skulder. Jag kan bara konstatera att den som redan har det tufft ekonomiskt, får det ännu sämre på grund av skuldsättningen. Ofta är det skulder i form av kortsiktiga konsumtionslån – en skuld som är ett resultat av en trängd situation eller ett spontant agerande. Att ta ett lån kanske blev en handling där personen inte såg något annat val. Oavsett anledning till skulden så skapar den ytterligare minskat ekonomiskt utrymme för den som redan lever på små marginaler. Tyvärr verkar okunskapen kring biverkningarna av ett kortsiktigt lån med hög ränta vara stor.
Under året har det pågått en utredning på Regeringens uppdrag för att minska överskuldsättning och skapa ett förstärkt konsumentskydd. Utredningen blev klar i början av juli. Utredarna menar att hushållens skuldsättning är ett stort och växande problem. Konsumtionskrediterna har mer än fördubblats de senaste 15 åren. Enskilda personers skulder hos inkassoföretagen och hos Kronofogdemyndigheten har under perioden ökat ännu mer. Närmare 400 000 personer har skulder hos Kronofogden och beloppet uppgår till 101 miljarder kronor, medan skulderna hos inkassoföretagen uppgår till drygt 102 miljarder kronor.
Utredarna fastslår, att när en kredittagare får ekonomiska problem med sina lån beror det ofta på att krediterna är för stora och inkomsterna för låga. Det intressanta är när situationen dessutom redan såg ut så när krediterna gavs.
Jag har precis samma erfarenhet som det utredarna beskriver. För mig är det här skrämmande siffror. Det är så många människor som hamnat i en situation som med största sannolikhet påverkar deras liv och mående till det negativa.
Utredningen har många konkreta förslag på hur man genom regleringar och registerföring ska begränsa långivarna och därigenom begränsa och minska skuldsättningen hos individer. Jag tror att många av de föreslagna åtgärderna är bra och kan fungera kortsiktigt för att begränsa ett kredittagande men jag tror också att vi behöver arbeta mer långsiktigt och då främst med kunskap.
Idag ser kunskap kring privatekonomi väldigt olika ut hos individer. Jag vet att ungas privatekonomi tas upp inom läroplanen i ämnet Hem och konsumentkunskap: Konsumtion och ekonomisk planering, däribland att göra en budget, men är det tillräckligt? Det är min uppfattning att kunskapen huvudsakligen antas delas från föräldrar till barn och om föräldrarnas egen kunskap är bristfällig så blir det samma hos barnen. Att lära sig hantera sin privatekonomi behöver övas på under uppväxten för att som vuxen fortsätta med det beteendet.
Min önskan är därför att utbildning om privatekonomi skulle få ta en större del av skolans läroplan. Att lära sig att skapa en månadsbudget, att tänka kring inkomster, utgifter och sparande innan konsumtion kan vara avgörande för hela livet.
Nu väntar jag ivrigt på att den ovan nämnda utredningen ska behandlas och implementeras för att åtminstone kortsiktigt hjälpa fler som är på väg in i ohanterliga skulder.
